Undret!
Av Nils Bolander!

Så länge jag lever vill jag tro på det omöjliga. Varför skulle inte Han som lät lama gå, blinda se, döva höra, och döda uppstå, också i dag vara underman! De kloka ler och de förklokade talar överlägset men barnatron jublar: Det är sant.
Det omöjliga är det enda möjliga. Guds dårskap är förmer än människors vishet. Hur skulle jag som en gång gick från mörker till ljus i kraft av försoningens mysterium, våga sätta en gräns för Guds handlande? Hitintills men icke vidare.
Vilken förmätenhet av en liten människofluga att vilja fastslå vad Gud får kunna och inte kunna. Himmel och jord blommar av under. Fåglarna besjunger dem i ordlös tacksamhet och morgongräset, skogens djur, molnens farande skepp, källsprången och de speglande sjöarna.
Bara människan tiger i sin tvivelsot.