Dags för en årlig församlingkontroll!
Av Owe Lindeskär

Varje år kallas jag att besiktiga min bil. Det brukar vara ett spännande besök hos Svensk Bilprovning, när bilen skall genomgå sin årliga kontroll.
Ibland klarar sig bilen utan anmärkning medan andra gånger tvingas jag betala dyra pengar för att reparera det som var slitet. Bilprovningen går väl an, men det årliga tandläkarbesöket är värre. Att sätta sig i tandläkarstolen och frivilligt utsätta sig för denna psykiska påfrestning är inte klokt och ändå gör man det varje år och dessutom frivilligt. Numera har tandläkarskräcken avtagit eftersom jag hittat en tandläkare som hjälper mig både psykiskt och dess utom till en god tandvård.
Tandläkarens uppgift är att undersöka mina tänder för att eventuellt hitta hål eller andra problem som måste åtgärdas. Regelbundet går jag till min läkare för att undersökas.
Jag vill veta om jag är sjuk och om det är något som fattas mig. När doktorn ställer sin diagnos berättar han inte om allt som är bra utan bara om det som är problem och som behöver åtgärdas.
När går församlingen till sin årliga kontroll för att få veta sanningen om sin hälsa och sitt andliga tillstånd? Många församlingsledare vågar inte göra en ärlig och relevant analys av sin församling. I stället ser de på allt som är bra och gläder sig över det. På så sätt får problemen vara och en sann och ärlig diagnos blir aldrig uttalad eftersom ingen tycks bryr sig om kyrkans andliga standard. När jag för några veckor sedan åkte till Svensk Bilprovning för att genomföra årets besiktning trodde jag att allt var bra. Jag visste att allt var i ordning och jag förväntade mig ett godkännande av besiktningsmannen. Efter en stunds arbete lät han mig förstå att bilen måste underkännas och inom en månad skulle problemen vara åtgärdade.
Jag trodde att allt var bra men sanningen var den att min bil höll på att bli trafikfarlig eftersom styrsystemet var slitet och måste åtgärdas. I många församlingar är det på samma sätt. Man ser inte problemet, man tror att allt är bra och man är förskräckt inför en profetisk genomstrålning av församlingskroppen eftersom man inte är förändringsbenägen. Det är nödvändigt att församlingen blir medveten om sin egen andliga standard, det är nämligen ingen garanti att allt står väl till bara för att man hängt upp ett kors på altarväggen och skrivit kyrka på dörren. Jesus skrev brev till sju identifierade församlingar i mindre Asien (Upp kap 2 – 3) och där pekar han på brister och problem som dessa församlingar hade, samtidigt som han uppmuntrade dem genom att bekräfta och erkänna deras plustecken. Herren älskar att ge församlingen en sann och trovärdig diagnos eftersom han är sanningen och älskar sanningen. Kanske det är dags för en årlig besiktning av den levande Gudens församling och det är nog bäst att ägaren själv får utföra den och leverera diagnosen och ett åtgärdsprogram. Jag fick en månad på mig att reparera min bil. Efter den tiden hade bilen belagts med körförbud. Hur lång tid har församlingen på sig att rätta till de brister och de synder som har smugit sig in i de heligas gemenskap? Och efter hur lång tid beläggs församlingen med körförbud? Det är en allvarlig fråga i en tid då många trotsar lagar och förordningar och kör sin bil i trots mot Svensk Bilprovnings protokoll som gett ett under känt omdöme. Det ger mig anledning fundera över om det finns kristna kyrkor som kör trots ett föreläggande om åtgärder innan körförbudet uttalas. Frågan är bara om någon i församlingen är intresserad av att se sanningen i vitögat och bekänna kyrkans andliga brist och låta Herren själv påbörja ett restaureringsprojekt av Kristi kropp i Sverige, för en bättre trafiksäkerhet på det andliga livets område.