Vinden har vänt!
Av Owe Lindeskär

Under denna höst har jag besökt många församlingar och konferenser. Överallt noterar jag en stor öppenhet för Guds Ord och för Hans Ande. Jag tycker mig se mer folk på mötena och åhörare som likt torra svampar suger åt sig det levande vattnet. Vinden har vänt. Det är inte längre motvind, vi har fått medvind. Den som seglar förstår att utnyttja vindens kraft och energi. Det räcker inte att man har en fin segelbåt utrustad med avancerad teknik och nautisk utrustning. Båten kan vara välvårdad och blänkande, som en pärla, med det är inte nog. Om segelbåten skall nå fjärran destinationer måste man lätta ankar och hissa segel. Det spelar ingen roll om vinden vänder och blir gynnsam för seglaren om man inte förstår att utnyttja den. Den andliga vinden har vänt i Sverige. Nu är det dags att lätta ankar och hissa segel. Den kyrka som väljer att ligga vid kaj och putsa på skrovet, finslipa sina bord och komplettera tackel och tåg, blir kvar vid kajen.
Den församlingen kommer aldrig att krossa världshaven och erövra nya världar. Den bosätter sig vid kajen och avstår seglingen som en livskallelse mot nya mål. På Smögenbryggan trängs segelbåtarna under sommarens högsäsong. De ligger i många rader och somliga hyr en båt för en semestervecka. De bor i båten, de äter och umgås ombord men de seglar inte. De bor på en ”sommarstuga” som flyter vid en kaj. Dessa bryggseglare kan inte segla. De vet inget om navigering och sjömanskap. De har aldrig hissat segel. De bara bor i en segelbåt som är fastbunden vid en kaj.
Den kristna församlingen är inte kallad att ligga vid kaj, fastbunden och förankrad. Den kristna visionen är inte att bryggsegla utan att trotsa stormiga hav. De bara bor i en segelbåt som är fastbunden vid en kaj.
Den kristna församlingen är inte kallad att ligga vid kaj, fastbunden och förankrad. Den kristna visionen är inte att bryggsegla utan att trotsa stormiga hav. Allt för många församlingar kan liknas vid Smögenbryggans alla bryggseglare. De bor ofta i välutrustade och påkostade båtar, som har allt som en dyr och modern segelbåt har.
Också våra kyrkor är välutrustade och påkostade. Här finns orgeln, flygeln en avancerad högtalaranläggning och en kyrkolokal som representerar ett ekonomiskt värde av många miljoner. Allt detta är bra om ”båten” brukas till det den är avsedd för – segling. Många kristna miljöer saknar visionen av att församlingen skall, lätta ankar, låssa förtöjningarna och hissa segel. Man är nöjd med ett lugnt och stilla församlingsliv bunden vid en kaj och vid ett ankare.
Nu har vinden vänt. Nu är det tid att hissa seglen och segla.
Gud kallar oss att erövra världen under församlingens djärva seglats.
Och vinden är vår energi. Jesus sa att vinden blåser vart den vill och vi hör dess sus. Vinden är den Heliga Anden. Den kyrka som vill segla måste samarbeta med vinden – den Heliga Anden.