Innanför eller utanför?
Av Owe Lindeskär

Min barndomens starka väckelsemöten ställde frågan på sin spets. Himmel eller helvete – innanför eller utanför – Liv eller död – Guldgator eller en sjö av eld och svavel.
I predikan, sång och i själva atmosfären, blev förkunnelsen personlig och inträngande. Allt var radikalt och jag kan höra strängmusiken sjunga ut budskapet ”innanför eller utanför, vart skall du stå en gång”? Sången ackompanjerades av gråtande och snyftande människor som knäböjda vid första bänken skulle bestämma sig för sin eviga destination.
De troende var kallade att vinna själar för Gud och de förväntade sig att varje gudstjänst skulle bli ett tillfälle att bärga skörden för de himmelska ladorna. Väckelsens eld brann och de troende räddade människorna för himmelen. Säkert brast de i vishet och förstånd, men de hade eld och glöd för det viktigaste. Nu har vi fostrats till vishet och förstånd, men vi har förlorat glöden och elden. Därmed har dessa väckelsemöten upphört och den radikala frälsningsförkunnelsen har förlorats till förmån för dialog, samtal och sökarvänliga mötesplatser. Sedan den förändringen har kyrkorna minskat sitt medlemsantal. Gudstjänstlivet har krympt till en gudstjänst i veckan och bönemötet samlar en handfull trogna som vägrar ge upp.
Formerna för kristen verksamhet och förkunnelse kan växla. Men vilken form kyrkan än väljer måste den fyllas av engagemang, eld och glöd för att ge resultat. ”Utanför eller innanför” handlar inte bara om evigheten. Redan här och nu finns ett utanförskap. Människorna i vårt samhälle är antingen utanför eller innanför. Det gäller arbetsplatser, skolor, politiska partier och kristna kyrkor. Till och med äktenskapet och hemmet kan bli en arena för utanförskap. Mobbing och utfrysning är vanligare än vi tror och det förekommer även i miljöer som vi trodde var befriade områden.
Utanförskapet finns nämligen i kristna kyrkor. Många berättar om det. Att inte få vara med i gemenskapen fullt ut och att inte bli sedd och hörd för sin egen skull, känns svårt. När attityderna mobbar och tystnaden svider, leder det till utanförskap när livet är som skörast. Det är inte konstigt att så många blir utmattade och trötta i vårt samhälle. Kristen förkunnelse kan skuldbelägga. Många vet. Predikan får inte sluta där – den måste visa på ett hopp, en utväg. När Guds Ande avslöjar vår personliga skuld finns försoning och förlåtelse för en skuldtyngd människa. En sann predikan visar på skulden samtidigt som den förlöser och helar.
Kristen gemenskap omsluter och innesluter, eftersom den lever i försoningens och helandets sfär. Om kristen gemenskap växer i världens mylla och inte skiljer sig från världens gemenskap är den inget alternativ.
Låt oss drömma om en gemenskap där ingen lämnas utanför. Där alla blir sedda och hörda för sin egen skull och för Guds. Inför evigheten vill vi inte att någon skall vara utanför. Vi hoppas att alla skall stå innanför porten. Är det inte viktigt att vi redan här och nu lär oss en gemenskap som innesluter och omsluter.