Utveckla församlingens viktigaste resurs!
Av Owe Lindeskär

Den lokala församlingens största resurs är inte den vackra kyrkan, eller en välsmord organisation och inte heller en bred och allsidig verksamhet.
Församlingens största resurs är medlemmen. Det är systrar och bröder i olika åldrar och med olika bakgrund och intellektuella förutsättningar. Den kristna kyrkan är nämligen skapad för människans skull och inte för verksamhetens.
Min uppfattning är att många församlingar är verksamhetspräglade och inte människofokuserade.
På agendan finns frågor som relaterar till ekonomi, administration, organisation och verksamhet.
Ledarna är fullt upptagna av dessa frågor och hinner inte formulera en vision som syftar till att hjälpa den enskilda medlemmen till andlig tillväxt och en djupare tjänst.
En sådan församling borde formulera en ärlig ÄR- lägesbeskrivning för att förstå sin egen verklighet innan man skapar ytterligare verksamheter som dränerar medlemmarna på energi och kraft.
Svensk frikyrka har under många år presenterat en gigantisk verksamhet på många områden och jag böjer mig i respekt och vördnad för alla människor som genom trohet och plikt burit upp detta arbete.
Trots detta har det kristna inflytandet minskat i vårt land. Vi var en gång ett kristet land, men nu kallas Sverige för mångkulturellt. Vi har varit duktiga på att utveckla kristen verksamhet, men i en ärlig ÄR analys måste vi erkänna att verksamheten inte har åstadkommit de andliga resultat som vi önskat. Hade Svensk frikyrka lagt ner lika stor iver på att utbilda, utveckla och vägleda varje enskild medlem, skulle vi sett en armé av andligt växande troende, som hade utfört Guds gärningar i landet.
Nu har vi en stor procent av församlingens medlemmar som sitter på åskådarplats och som inte längre deltar i den andliga kampen. De har tröttnat eftersom ledarna enbart såg dem som en arbetskraft för redan etablerade verksamheter. De blev aldrig sedda och hörda utifrån behovet att själva växa och utvecklas utifrån sin egen särart och sin egen kallelse.
Jesus prioriterade människorna före verksamhet och organisation. Han levde nära sina lärjungar och han utvecklade dem till själavinnare, apostlar och församlingsplanterare. Han frestades aldrig att etablera sin verksamhet i organisatoriska former och därför blev den aldrig institutionell. Kyrkans grundare nöjde sig med att vandra omkring med tolv elever och Han gav dem undervisning, förböner och sin goda förebild.
Resultatet av hans människofokuserade tjänst är väl dokumenterad. Var finns den församling i Sverige som utbildar medlemmarna och sätter dem i centrum för församlingens växt och framgång?