Bönemötets betydelse


Ur boken: Principer för bön, av: Charles G. Finney

Bönemötet avslöjar det andliga tillståndet i församlingen. Om bönemötet försummas är det ett bevis på att det andliga läget är lågt. Låt mig komma till församlingens bönemöte och jag ska genast kunna säga hur den andliga situationen är. Varje pastor bör veta att om bönemötena försummas så är allt hans arbete förgäves. Om han inte får medlemmarna att komma till bönemötena hjälper det inte hur mycket han i övrigt gör för att förbättra situationen. Ett stort ansvar vilar på den som leder ett bönemöte. Om inte bönemötet lyfter det andliga läget bör hans fråga sig vad orsaken är. Han bör rannsaka sig själv för att se om det beror på honom. Den som inte själv är förberedd i både hjärta och huvud bör han inte leda ett bönemöte. Bönemötena är församlingens viktigaste möten. Det är viktigt att närvara i bönemötena för att:

a) befrämja enheten
b) bevisa kärlek till trossyskon
c) föröka den kristna tron
d) bidra till sin egen andliga utveckling
e) stärka det andliga livet i församlingen

Församlingens bönemöten bör vara många för att ge alla tillfälle att bruka sina nådegåvor. Alla bör ges tillfälle att be och uttrycka hjärtats känslor. Det gäller särskilt i gruppbönemötena. Är grupperna för stora bör de delas för att alla ska kunna bidra med sina gåvor till samtligas uppbyggelse. Bön:
”Käre himmelske Fader, om det är svagt intresse för bönemötet i vår församling, så börja med mig. Jag ber att vår pastor och de ledande i församlingen ska inse behovet av att vi kommer tillsammans för att be. Kanske att andra har väntat att jag ska ta initiativ till mer gemenskap i bön. Öppna mina trossyskons hjärtan för ett sådant initiativ. Visa mig hur jag ska kunna tjäna dig på bönens område för att evangeliet ska nå ut till människor. Amen.”